Kämpande bland tuvmossarna på O-Ringen
Världens största orienteringsvecka, 5-dagars O-Ringen, landade förra veckan på Sveriges västkust, i Ale och Göteborg. På hela veckan deltog fyra trianiter, därtill var det några från föreningen som sprang i öppna klasser (etappstart) på enskilda etapper.
Etapp 1, långdistans, Vättlefjäll må 20.7.
Veckan inleddes i Jennylund i Ale, vars IP och ridklubb fungerade som arena för de två inledande etapperna. På programmet stod det traditionell långdistans i vildmarksterräng, likt Noux eller Sibbo storskog i Finland. Direkt efter de första sträckorna var de klart att mossar bör undvikas i dessa terränger, för i nästan alla mossar i terrängerna kring Göteborg växer det sk. tuvmossar, alltså långt och tätbevuxet gräs vilket gör framkomligheten väldigt tufft och snavande kan inte heller undvikas. I vägvalen kunde områdets stignätverk användas för att undvika den kraftigaste kuperingen.
Etapp 2, långdistans, Vättlefjäll tis 21.7.
Tävlingarna fortsatte i Bohus (Jennylund) där banorna hade lagts på ett nytt terrängområde, där stigarna förblev få. Som stomme för de svarta banorna fungerade det tekniska Piggestensbergen. Elitklasserna löpte första sträckorna på ett område där en kraftig skogsbrand härjade år 2009. På tisdagen var terrängen hela veckans tuffaste, åtminstone till kuperingen, vilket inte sparades av på banorna.
På onsdagen var det dags för den välförtjänta vilodagen för OL. För elitklasserna 18E, 20E och 21E var det den egna tredje etappen, elitsprinten, som gällde och gick av på gatorna i centrala Göteborg dit massvis med publik, både orienterare på vilodag och stadsbor, tog sig för att följa med tävlingen.
Etapp 3, förkortad medeldistans, Slottsskogen to 23.7.
Tredje etappen tävlades i Slottsskogen, ett lika stort skogsområde som Kokonbacken i Borgå. Tävlingarna låg endast ett stenkast från centrala Göteborg, under dagen startade över 14 000 deltagare på sin bana. Kartskalan var synnerligen sällsynt för en skogstävling: 1:5000. Arrangören varnade om den i förväg som lättast benämnda etappens överraskande natur. I terrängen fanns otaliga stigar och gångvägar, men på det lilla området lagda banorna bjöd på en förväntad upplevelse och kluriga sträckor. Elitklasserna hade vilodag.
Etapp 4, medeldistans, Svarte mosse fre 24.7.
De två sista etapperna gick av på Hisingen, där Länsmansgårdens IP fick äran att vara arena. Tävlingen var i samma terräng, som vi med en liten grupp trianiter sprang OL-intervaller på ett läger våren 2024. Terrängen var ett friluftsområde som dominerades av berghällar och mossar samt ett rikligt stignätverk. Dagens bana var teknisk och kartan detaljrik. Vinnaren utsågs bland dem som gjort minst missar.
Etapp 5, långdistans, Svarte mosse, lör 25.7.
På den avslutande långdistansen var arenan densamma som på fredagen men terrängen som användes var delvis ny. Nästan i alla klasser, såväl junior-, elit-, som veteran-, avgjordes totalresultatet som jaktstart. Ifall man låg 90+ minuter efter täten, startade resten normalt med 15 sekunders mellanrum. På den avgörande etappen hade banläggarna planerat flera lyckade vägvalssträckor, vilka undvek redan använda banlinjer från etapp 4, deltagarna fick därmed igen uppleva nya vyer i skogen. Farten ökade jämfört med tidigare när stigarna var fler och kuperingen svagare.
På alla etapper användes SI med touch free-läget påslaget, man var inte tvungen att stanna för att stämpla vid kontrollerna. Arrangemangen i evenemanget löpte väl och orienteringsvis var veckan fin. Nästa år återvänder O-Ringen till huvudstaden då tävlingarna går av stapeln i Stockholm med omnejd, i terränger bekanta från 25manna.
Resultat: O-Ringen Göteborg 2026
Text: Samuli Holmström
Bilder: Samuli Holmström, Svensk Orientering / Simon Rehnström
