Presentation av sommarjobbare – Reeja
Presentation av sommarjobbare – Reeja Kadel
Berätta kort om dig själv: Hej! Jag heter Reeja, går andra året på Ressun lukio och spenderar mycket av min fritid med scout.
Roligaste orienteringsupplevelsen? Absolut när jag och min grupp gjorde prestationen för gröna läder liljan. 40 kilometer på ett dygn, med minst 8 kilo packning på ryggen. Det blev en lång, blöt och lerig tur där kartan fick sig en och annan svordom. Den var så gammal att vissa stigar gick rakt över gårdsplaner och åkrar… antagligen en helt korrekt rutt någon gång på 80-talet. Men just de här överraskningarna gjorde resan rolig och minnesvärd. Trots blöta skor och trötta fötter hade vi bra stämning och riktigt god matsäck med oss.
Mest speciella platsen du har orienterat på? Lite oväntat kanske, men jag svarar ”Helsingfors centrum”. För några år sedan var jag i stan och skulle köpa utrustning till min hobby, när mobilen dog helt. Ingen powerbank, ingen laddare, ingen karta. Plötsligt stod jag mitt i ett område med fler korsningar än scoutstigar och färre barrträd än jag någonsin sett. Som tur var var butiksägaren en riktig hjälte och skrev ut en papperskarta över området. Med den hittade jag till metrostationen och sedan till en buss som tog mig hem. Ett eget litet urbant ”vildmarksäventyr” utan telefon. Lite panik, men mycket självförtroende.
Har du nånsin gått vilse i skogen? Jo, flera gånger! Som tur var har det aldrig varit farligt, men det har verkligen testat både nerver och färdigheter. Oftast har det varit mindre skogsområden som man tar sig ur om man bara litar på sig själv och fortsätter gå. Min standardtaktik är att gå tills jag hör bilar eller cyklar, om jag vet att det finns vägar i närheten. När motorvägsbruset hörs genom träden vet jag att civilisationen är nära. Sen är det bara att följa vägen tillbaka till kända stigar. Lite äventyrsanda hör till, ibland kanske lite för mycket!
Om du skulle tappa bort kartan, vad skulle du använda för att orientera dig?
Här kommer min scout bakgrund väl till nytta. Om kartan är borta använder jag:
Solen: går upp i öst och ner i väst, enkelt men effektivt.
Vinden: säger ofta något om vädret, men kan också avslöja öppna områden.
Terrängen märken: åsar, bäckar, stora stenar, kraftledningar, allt funkar.
Stjärnorna: Om kvällen hinner komma visar Polstjärnan alltid norr.
Kartapp eller papperskarta, varför? I skogen väljer jag alltid papperskartan. Jag älskar teknik, men mobilen älskar inte alltid skogen. Batteriet tar slut, nätet försvinner, GPS:en krånglar, och just då behöver man veta vart man ska. Papperskartan sviker aldrig :) den behöver inget batteri och i en plastficka klarar den även regn. En gammal klassiker som alltid funkar.
Kategorier:
Aktuellt