Framgångar i cykelorientering
Senaste veckoslut ordnades FM i cykelorientering i sprint och långdistans i den fina ås- och gropterrängen i Ylöjärvi och Lamminpää.
OK Trians representanter kom hem med sammanlagt fyra medaljer. I sprinten på lördagen tog Linus Koskinen i klassen för 15-års pojkar silver 31 sekunder efter segraren Nuutti Hietala från Suunta Jyväskylä. Ingrid Stengård och Frida Koskinen missade nätt och jämnt medaljplatserna. I den nationella tävlingen gick det fint för Ruben Koskinen, som blev tvåa i H13-klassen.
I söndagens långdistans fortsatte Linus på sin silverlinje och även Ingrid klev två placeringar upp i damklassen. Patric Östergård knep bronsmedaljen i klassen H60 just framför näsan på Thomas Nyholm.
Genast efter tävlingen utsåg Orienteringsförbundet deltagarna till EM-tävlingarna för vuxna, ungdomar och 17-åringar. EM-tävlingarna hålls i Vilnius i Litauen 14-18.5. Både Ingrid och Frida fick plats i lagen! Vi önskar dem lycka till i tävlingarna.
Linus kommentarer efter tävlingarna: Det gick helt bra, inge stora fel. I slutet av långdistansen orkade jag inte mera trampa.
Frida var inte nöjd med veckoslutets tävlingar, det blev för många fel. Långdistansen var fysisk, mycket uppför och neråt. Krafterna tröt mot slutet. Jag är ända glad av placeringarna 4 och 5 räckte för en biljett till EM. I EM hoppas jag på färre fel. Jag gör mitt bästa så får vi se hur långt det räcker.
Ingrid anser att FM-helgen gick bra. Det var en mycket stigrik stadsnära terräng där det gällde att ha fullt fokus på kartan hela tiden. Vissa stigar var svåra att urskilja och man behövde läsa mycket andra detaljer från kartan för att hålla sig på rätt väg. Jag tyckte att jag blev tvungen att sänka tempot ganska mycket under stora delar av sprinten för att hänga med på kartan. Således blev det en positiv överraskning att det ändå räckte till en fjärde plats. Tidsdifferanserna blev ovanligt stor för att vara en sprinttävling då många körde bort sig ordentligt på ett eller flera kontrollmellanrum.
Långdistansen bjöd också på mer stigtät sprintlik orientering än vad så är vanligt. Där blev den stora utmaningen att hålla högt fokus hela tiden i två timmar. Det fanns i alla fall några kontrollmellanrum där man kunde cykla på i hög fart men annars kändes det som att jag åkte med bromsen på nästan hela tiden. Fördelen var att det inte blev några egentliga bommar, endast ett fåtal vägval som kunde varit bättre och det räckte likt överraskande till en andra plats. Tidsskillnaderna blev enorma då många tappade fokus efter första timmen så jag är nöjd med att jag kunde hålla ihop det hela vägen.
EM körs i samma terräng som VM 2017 där jag körde väldigt bra. Således verkar den terrängen passa mig fint. Mest ser jag fram emot mass-starten där det är minst stigtäta partier och mest höjdskillnad. Det är ett starkt startfält i EM i år så det ska bli spännande att se vilka som ligger i topp.
Bilder: Tiina Hamunen